Här finns plats för barnen

HÄR BOR

Anna och Jens med barnen Hedda, 7, Abbe, 5 och Elton, 3.

Gör: Jens är polis och Anna är läkare.

Bor: I Rosa huset i Motala. Huset är byggt någon gång kring förra sekelskiftet och är cirka 175 kvadratmeter.

Dragkampen mellan Stockholm och Motala

Anna och Jens är några av mina äldsta och närmaste vänner och därför minns jag så väl spänningen medan budgivningen pågick. För det var inte bara huset som stod på spel, det var kampen mellan Stockholm och Motala som skulle avgöras. Jens och Anna bodde vid den här tiden i en mysig men trång lägenhet vid Hornstull med barnen Hedda och Abbe och nu var det dags att flytta. Samtidigt som de bjöd på det rosa huset i Motala pågick en annan budgivning om en fyra på Söder. Eftersom jag och min familj flyttat till Motala från Stockholm ett år tidigare var jag aningens partisk och jag blev väldigt glad när småstaden gick segrande ur striden. Även om Anna kan längta tillbaka till Hornstull ibland är det Motala som är hemma.

Hallen är praktiskt ordnad med ett liten farstu innan man kommer in i huset. Ser du de små tavlorna med barnens namn över korgarna?

Köket är riktigt stort med plats både för matlagning, cykeltävling och fotbollsmatch. Anna och Jejje har ett stort vitt matbord, Norden, från Ikea, som alltid står med iläggsskiva i så att det finns plats för många.Vaxduk från Marimekko.

Lekrummet

De uppskattar utrymmet i det stora luftiga huset som en gång i tiden var uppdelat i fyra lägenheter.

- Det var rymden jag gillade från början, säger Anna. Det är så lätt att vara många här.

För tre år sedan föddes lillebror Elton och till hösten får familjen sitt fjärde barn. Att det bor barn i huset syns överallt. På väggarna hänger teckningar och bilder, skolprojekten är synliga och på nedervåningen finns ett helt lekrum med leksaker, pyssel och till och med en gunga hänger i taket.

Slingan runt fönstret är köpt på Cosas efter ett tips här på Möbler.se. I bokhyllan finns massor av leksaker, spel, pussel och pysselgrejer. Allting på sin plats.

Anna gillar förvaring. Hon fixar gärna system med lappar så att man vet var allting finns.

- Jag hamnar alltid framför de här förvaringslådorna när vi är och handlar, säger Anna. Det är bara så.

En hel vägg med barnens konstverk.

Plats för pyssel

På övervåningen i den stora hallen håller Anna på att göra i ordning ett riktigt pysselrum med ett stort bord där projekten kan få ligga framme utan att det stör någon. Hedda älskar att pyssla, greja, bygga och sy. Anna och jag fnissar när vi kommer ihåg hur vi själva byggde spökhus åt våra små bomullsspöken när vi var lika gamla som Hedda är nu.

Här finns plats för pyssel och spel.

Tavlan med husregler står i köket. Kanske något att ta efter?

Återvinningen blev en kär vän

I Rosa huset ändras det om ganska ofta.

- Ja, vi byter ut möbler och målar om utan att tänka efter så mycket, säger Anna.

Till huset hör ett annex och där står de möbler som inte används för tillfället.

När de flyttade hit gick de från 54 till 175 kvadrat och det behövdes mycket möbler på en gång. Återvinningen, en stor second hand-affär i stan, blev räddningen.

- Jag har köpt jättemycket grejer där, säger Anna. Jag åkte dit varje vecka och hade full koll på utbudet. Men ibland säger Jens att det luktar återvinning och jag kan hålla med. Då har det blivit för mycket 25-kronorsmöbler.

Men ibland köper de någon finare möbel, som en laminofåtölj eller en fin lampa.

- Ja, det blir väl lite balans på det sättet, säger Anna.

Både de gröna fåtöljerna, det svängda skåpet och den svarta soffan är loppisfynd från Återvinningen. Över skåpet hänger uppförstorade bilder på barnen som gjorts svartvita och tryckts på canvasväv.

En skön laminofåtölj designad Yngve Ekström i grått fårskinn. Tavlan ovanför är målad av Hedda. Lägg märke till discokulan i taket på den högra bilden. Strandskatorna kommer från min mammas Makalösa möbler.

Leken går först

När vi kommer in på inredning blir Anna först tyst.

- Vad svårt, säger hon. Jag vet inte vad jag tycker. Kanske att vi inte är så rädda om grejer. Barnen får vara överallt och vi är inte så noga. Det är ändå bara saker och livet blir så mycket enklare på det sättet.

Anna pekar på en fin men lite sned taklampa som hänger över soffbordet.

- Den fick sig en rejäl smäll av en boll, ler hon. Men så är det här.

Abbe är bollkung och härinne har det spelats innebandy och fotboll sedan han kunde stå. Det vet jag som spenderat en massa tid av min senaste mammaledighet i Rosa huset. Och jag hoppas att vi kommer att vara här mycket framöver också för det här är ett hem man trivs i på en gång.